♥

Nu stannade vi hemma, men dansade ändå. Man får ju välja musiken själv då, vilket är toppen :D 

Vi passade på att gotta oss åt Kreta-resan vi bokat till juni, som ska bli så himla najs! Det blir inte mycket bättre än att dela solen, badet, maten och drycken med sin bästa gal pal :D

Nu är jag trött, lite salongsberusad och i behov av sömn. Natti :)

Hej kära bloggen. Här sitter jag i sängen med håret i en tofs på huvudet. Tofs kanske är för förlåtande möjligen, dessutom en förolämpning till tofsar i allmänhet. Ärligt talat ser jag helt tokig ut. Det är ett under att Kim inte vände i dörren och gick igen när han kom hem idag från jobbet. Seriously. Vill ni se? Klart ni vill.

Annars har jag inte gjort någoting idag. Mer än skrivit en dålig uppsats om historiebruk. Den är faktiskt dålig. Helt okej om man själv säger det ju. Jag sov som en klubbad säl väldigt länge imorse och sen la jag mig på soffan efter att jag vaknat och läste ut en bok. Somnade till igen, hörde ett ljud, trodde det var ett spöke. Det var det inte, konstigt nog. 

 

Nä, nu ska jag dricka lite kall blåbärssoppa tror jag. Man måste unna sig något ibland ju.

ciao!

Denna långa helg börjar lida mot sitt slut. Det började med en lång bilfärd till Malmö i fredags för att se Royal Bloods konsert på KB-hallen. Det var sjukt bra och en jäkla upplevelse.

Efter en ännu längre bilfärd hem somnade Kim och jag totalt utmattade vid 3 snåret. 

Igår spenderade vi kvällen hos Lisa and Thorbear! Inflyttningsfest med go dricka, mumsiga tilltugg och härliga människor :D 

Nu ska Kim spela match i Borgholm, som den trogivna tjej jag är ska jag titta på och enbart heja på honom. Har gjort en banderoll med hans namn på som jag ska vifta med också. Man vill ju inte överdriva. 

Jag älskar den här låten, speciellt live-versionen här. När hela publiken sjunger med och Håkan liksom tystnar och låter dem ta över, det är helt magiskt!

 

Annars sitter jag i skolan på Nisbethska och väntar på en gästföreläsning som börhar 13.15. Jag har varit gjort ett gynekologiskt ingrepp (kan man säga så? xD) nu på förmiddagen. Eftersom jag är rätt okej med att vara barnlös till minst 28 års ålder kör jag på en sån där liten praktisk spiral, vill inte tugga piller. Det gjorde ont i 3 minuter typ (lugnt, jag jämför med typ 9 timmar hos tatueraren för min senaste gaddning) och nu är jag matt och har typ mensvärk. Men det känns bra, eftersom jag nu inte behöver göra något i preventivmedelsväg på 5 år. Toppen!

 

 

Hur är det med er? Har ni det lika bra som jag har det? Solen skiner, våren är här och jag bär runt på 4 kilo lycka hela tiden, precis som en sån där störigt glad människa man vill sparka på smalbenet. Men ni kan ju försöka, jag kanske kastar ett par kilo lycka på er, i huvudet xD Ärligt talat dock, ibland går väl livet upp och ner, men i det stora hela känns det bra nu. Trots att jag har mycket att göra, både med jobb och skola, så löser det sig. Det blir ju bra när Kim kramar mig och ger mig en puss, när jag dricker kaffe med Lisa, pratar i telefon med Johanna, smsar Viktor, får farm heroes förfrågningar av både mamma och Bo-Ewe, Agneta skickar läskiga videos med spindlar till mig på facebook och pappa ringer för att säga hej. Så det blir bra liksom. 

 

Nu ska jag dricka min smoothie, käka min lilla fralla och kanske unna mig en ipren så här vid lunchtid. Ikväll ska jag skriva en uppsats, kanske till och med två. Orkar jag ska jag vika tvätt, laga indisk kycklinggryta och gosa med Kim. :)

 

Vi sitter på en föreläsning (och när jag säger vi menar jag förstås Lisa och jag) och försöker lyssna på vår föreläsare. Tyvärr har hans röst sånt där mysigt lågt tonläge att man vaggas in dvala och tänker på helt andra grejer. Typ som en utlandsresa till Kreta i juni. 

 

Saken är den att fröken Nilsson och jag upptäckt att detta är ett vinnande koncept! Man bokar en resa till slutet av skolåret eller början av våreterminen så kan man antingen ha det som morot och se fram emot resan hela terminen, eller har man resan som uppladdning av batteriet inför terminen. Either way, excellent! :D

Vi ska lyxa till det med sånt där vuxenhotell där inga varelser under 16 år får vistas. Hehe. Roligt att lärarna skyr barnen xD Men vi vill bara ligga på en solstol men en bok och en alkoholhaltig dryck i handen (gärna färgglad och med tillhörande paraply i) utan att man drunknar i barnaskri. Inte för att vi drunknar i barnaskri i vardagen. Men det händer ju mycket på familjehotell och de små krabaterna är ofta rätt livliga. Vilket dem gärna får vara 51 veckor om året. Men inte den enda veckan jag åker till Kreta för att vila upp min sargade kropp. 

 

Det är lättare i Kalmar, då glömmer jag bort att jag tävlar och då inser jag vad jag gör och kan. Men hemma, då är det svårare. Det känns som att det kvittar vad jag gör, för det blir i princip aldrig rätt. Jag är ju så himla arg, jag skriker ju så mycket och höjer min röst. Jag har taggarna utåt, jag är bortskämd, jag uppfattar allt fel, det jag jag jag. Klart det är. För om det händer om och om och om igen, hemma, men aldrig i Kalmar, då måste det vara jag, trots att omgivningen är det ända som skiftar. 

Jag är inte en högljutt ilsken och arg person. Det är närheten här som gör mig så, det börjar jag inse. Men jag blir så ledsen det jämt är mitt fel. Det är jag som missuppfattar suckar, blickar, tonläge, kroppsspråk, pikar och kritik. Det finns ju inte där egentligen, det är jag som totalt missuppfattar. Hela tiden, helt galet ju, för det händer aldrig någon annanstans. Bara här. Bara här är jag arg, ilsken, har taggarna utåt, tar allt som kritik, ställer enorma krav och skriker. 

Undra varför. 

Här skapar jag dessutom ett ypperligt tillfälle för ytterligare skuld på mig, eftersom jag skriver det jag känner här istället för att prata om det. Men jag orkar faktiskt inte starta en diskussion som ändå slutar på samma sätt som alltid: jag är arg, ilsken, bortskämd och har taggarna utåt. Helt sjukt att jag faktist fått jobb inom service ju, så ilsken som jag är.

Tyvärr blir jag dock arg till slut. Man blir det om man pratar med någon utan att vara arg men den personen upprepade gånger säger att man "är så arg", nej faktiskt, det är jag inte, men jag blir det om du fortsätter säga så där till mig obefogat. 

Här tar kvällens något tårfyllda tirad slut. Om 48 h är jag tillbaka i Kalmar och mitt liv fortsätter som vanligt. Där jag jobbar non-stop, pluggar non-stop, tränar, inreder ett hus med min sambo, umgås med mina goa kompisar och är lugn och glad.

Imorgon ska jag ta en tur till Malmö för att fira Marias 25årsdag, hurra! 

Har ni hängt med så här länge ger jag er min kungliga tillåtelse att himla med ögonen och klicka tillbaka till Facebook. 

Har ni inte hängt med utan slutade efter första stycket och hoppade vidare i tron att det skulle bli bättre, ack vad fel ni hade och tyvärr kan jag inte be om ursäkt för det. Min blogg är min dagbok och ikväll kände jag mig så ensam att det här var det ända jag kunde vända mig till. 

Thank you and good night.