♥

ni kan pusta ut, jag överlevde mormors födelsedagskalas, även om det var nära ögat ibland. ett tag var jag rädd att Ted skulle strypa mig för att jag tyckte det var fel att köra i 63 på en 50 väg, bli tagen av polisen och ändå blåneka det tills man hamnar i rätten. ursäkta mig för att jag har nårmala ideär och tankar.

när vi kom hem till mormor och morfars lilla hus trodde jag först att vi missat maten (ACK OCH VE, GUD FÖRBJUDE ATT JAG MISSAR EN MÅLTID!) eftersom alla satt och mumsade kakor och sörplade kaffe (sörpla är mitt nya favoritord). det visade sig dock att mormor hade lurat till det lite detta året, hon resonerade som så att om man proppar i sig massa kakor orkar man inte lika mycket mat. hon räknade inte med att alla fastat hela helgen i väntan på Ylvas berömda köttbullar, så det slog väl lite fel.
jag slog upp läger i ena änden av köket med min körkortsteoribok medans mamma och bojje tog första och enda vakten i köket. många köttbullar indränkta i senap senare (nämligen 6 timmar..) slirade jag oss hem med bilen. akta´re svärges vegar, fö' här komme' ja'!

jag avslutar kvällen med att trampa på Mollys svans, följt av min egen flykt ut ur köket. hade vi haft dörr mellan köket och vardagsrummet hade det varit ett stina-format hål i den. jag har gömt mig på rummet, barrikaderat dörren och väntar på Mollys hämd.

fader vår som är i himmelen, helgat vare ditt na.. ......
nu kommer hon!