♥

ni vet hur man ibland inser saker?
det hände mig igår.
en person som jag varit vän med länge och som jag älskar väldigt mycket, hon har glömt mig.
säkert inte avsiktligt men ändå är det så. kanske har hon inte glömt utan vill helt enkelt inte längre men jag vill gärna tro att det inte är av elakhet eller ilska som vi inte träffas längre. kanske är jag koko och inbillar mig men jag tror inte det.
det är klart att man skaffar nya vänner i gymnasiet. det har jag också gjort. jag är bara ledsen att det har gått så långt att allt innan inte längre existerar.
jag förstår att hon är upptagen och jag är verkligen inte arg.
jag tror faktiskt jag sörjer för att vår vänskap inte är vad den brukade vara. och att det inte är ett bråk eller nåt som är överkomligt utan för att det helt enkelt runnit ut i sanden.
det enda jag ser framför mig är ordet "bästis" som bara glider längre och längre bort och har gjort det sen högstadiet tog slut.

det är ledsamt men jag accepeterar det. går hon vidare får även jag göra det.
jag har ju också "nya" vänner. underbara människor som jag är välsignad nog att ha i mitt liv. jag hoppas bara att ni förstår hur mycket jag tycker om er och hur glad ni gör mig.

Igår var en magnifik kväll med underbart sällskap, vacker film, trevligt prat och god pannacotta :D
Johanna och Tilda var mina gäster och mot kvällningen tittade erika också in :)
hon hade kört hit och vi fick åka med henne en liten bit vilket var knasigt. varje gång jag åker bil med nån som jag liksom känt sen dom var små känns det koko xD

idag har johanna och jag simmat och solat och kännt oss allmänt duktiga.
tråkigt nog glömde jag borste och såg ut som ett skatbo i huvet.

nu ska jag snart äta farmors chili con carne, som är superdupergott, och titta lite på förhäxad :)
slängkyss

tjolahopp
bra helg, defenitivt :)
fredag hos Mirandan, med Johannan, Jennyn och Rebeccan :) mäjranda, jojohanna och jag trotsade alla naturens trix och gick till Maxi för att handla. snön yrde, en bil skvätte ner oss, jag gnällde men so help me god: vi fixade allt!
vi lagade superb mat, åt massa godis och chips (som vanligt, C4 gör mig tjock!) och pratade strunt.

igår, jag jag kommit hem såg jag att bo-ewe hade fixat ihop duschen i stora badrummet.
"BON" tänkte jag. "Då duschar jag här istället." gick alldeles utmärkt tills jag var färdig och gick ut och såg att hela badrummet skvalpade i vatten. jag säger bara det, tackolov att vi har så absorberande handdukar. men men, det är obviously nåt fel på duschen. och eftersom B. är lite känslig slutade kvällen med skrik, anklagelser, svordomar och förbannelser.
skitkul, ibland önskar jag att jag bodde hos min pappa. tills jag kommer jag ihåg att han inte vill ha mig där. asshole.

hursomhaver, imorgon kommer johanna och matilda hit på besök och vi ska prata käkarna ur led och jag ska göra panna cotta :) på tisdag blir det simmning ^^

nu sitter jag här och biter på naglarna. lyssnar på melissa horn och känner mig kultig.
jag inte skilja på om jag vill va med dig.
ciao.

Okej, jag har slutat tycka synd om mig själv. Såg precis Anja Pärson ramla asmycket i störtloppet.
Hon har det värre än mig. Men å andra sidan är hon en hyllad idrottare.
Vad är jag? En hyllad prinsesstårte-ätare? nåväl, slutsatsen är ändå att det är mer synd om Anja än om mig.
bifogar lista på vad jag nu lärt mig.

1. Cykla inte i snö.
2. Kör inte moppe i snö.
3. Om fjällen är kvar på den panerade fisken i matsalen, gå till mcdonalds.
4. Kasta inte snö på olivia, hon hämnas.
5. Om oattraktiva, obehagliga, ohyfsade pojkar från österäng ofredar dig verbalt, stirra ondskefullt och säg: "Det är jag som är döden. Spelar du schack?"


schack matt.

Det var en gång en en tös i sina bästa år.
Denna tös var inte särskilt smart. Hon bestämde sig en mulen tisdag i februari för att cykla till bussen. I snö.
Allvarligt talat, man tycker ju att jag borde lära mig. Jag försökte köra moppe i december-snöfallet och klarade mig så långt som till fotoaffären och fick sen ringa mamma. Hon evakuerade mig och min bror fick slide-köra hem moppen.

Men neeej! Inte då! Jag var helt övertygad om att jag skulle lyckas cykla i snö och slask. Till mitt försvar kan jag säga att jag var nästan framme när jag väl ramlade. Mitt i byn. Framför konditorit, banken och blomaffären. Människor närvarande.Till och med fåglarna stannde upp för att glo på mig.

VOOSH! sa det. och där låg jag. i en hög av armar, ben, väska, vantar och mp3. jag anlade en mycket smickrade ton av ansiktsfärg som jag kallar solbränd rädisa med tillhörande eksem och for upp som ett skott. Jag stapplade tappert mot busshållsplatsen, svärandes, och önskade att jag varken jag eller cyklen lämnat huset.

Nu har jag ett härligt blått knä och en sårad stolthet. ska aldrig mer cykla. Hädanefter ska jag åka inlines.
tack och hej leverpastej.

jävla måndag.
jävla pappa.
jävla lingon.
jävla gemu-läxa.
helvetes jävla SNÖ!
jävlar.

jag är trött som en mört. längtar till sommaren så det värker inombords.
en exceptionellt dålig fredag.
hungrig som en varg var jag och när vi äntligen hade lunch serverade dom tomatsås till riset och chicken nuggets(erna?). what's up with that? röväckligt. och det blåste så kallt att jag för ett ögonblick blev rasande på allt och alla. varför kan det inte bara bli varmt?! är det så mycket begärt?

hejsvej, tjolahopp!

idag är det torsdag och ett helt jättekliv närmare helgen.
en intensiv ESV-lektion bestående av att jag, jenny och linda kopplade saker till saker.
en diskuterande svenska-lektion i ett kallt klassrum.
en rörig, huvudvärksframkallande, *jag vill strypa en viss person* Scemu-lektion.
dock dansade vi rumporna av oss jättelänge och det var kul x)

nu är jag mätt och trött och har ingen aning om hur jag ska orka springa på vår cross-trainer.
jag längtar till helgen. är väldigt skoltrött. jag hatar verkligen att behöva gå upp så tidigt på morgnarna. enda anledningen att gå till skolan är mina over the top friends :)


äsch, det här känns bara dumt.
au revoir.

Jag sitter i datasalen på tredje våningen och väntar på syv:människor. tydligen skulle dom ta en "kaffepaus".
Och ja, jag tror jag ska återuppta min blogg i motsats till tidigare beslut.
Alla gör ju det.
Härnäst lär jag väl komma till skolan med en cigg i mungipan och en spruta i armvecket.
Långt fram i tiden kommer folk fråga "Vad var det som gick fel? Varför denna moralkollaps?"
Då ska jag svara: "Vaddå, alla gjorde ju det!"

väldigt dumt att syv:människorna inte kommer. känner mig dum. ingen kommer läsa detta. jag kommer skriva tusen inlägg och inget kommer intressera sig. Inte ens min farmor kommer läsa detta, men det säger sig självt; hon har inget dator. Till skillnad från Olivias farmor som läser hennes blogg varje dag och kommenterar små söta saker.
borde köpa en dator till farmor..

BAH! nu går jag - får väl läsa matte c i 3:an.