sad-face
Ikväll fick jag sluta supertidigt eftersom jag är på frukost imorgon och eftersom jag var kvar längst igår. (och för att det var Ross, supervisorn som jobbade ikväll istället för Donald, managern. Han är sjutusan mycket mer rättvis och snällare, färre svordomar också, vilket nästan alltid är ett plus i vardagen xD)
Så jag bytte om jag beslöt mig för att gå ner igen och äta riktig mat eftersom service inte var över än. Beställde en stek med sallad. Åt jag den? Nej. Ni som känner mig förstår ju vilken sann katastrof det här är, faktiskt. Jag älskar ju mat, men det är vad det här stället har gjort med mig. Maten är så fruktansvärt ... brittiskt, antar jag. Pommes, gammon, gravy, rinniga såser och ris, yuck. Eller, möjligen kan det ju vara så att Torridons anställda får något annorlunda mat än resten av befolkningen i UK.
Hur det än är så hart jag förlorat min aptit, vilket resulterar i att jag mår illa konstant samtidigt som jag faktiskt är hungrig ibland också. Som sagt, så konstigt för att vara mig.
Idag gick jag förbi ett fönster och var tvungen att backa och ta en titt på mig själv för jag såg så slank ut från sidan att jag trodde att det var någon annan... av alla ställen att gå ner i vikt på trodde jag inte att det var Fish & Chips hemland. Man får vara tacksam för det lilla! även om jag hellre hade slutat må illa hela tiden.
puss!
Så jag bytte om jag beslöt mig för att gå ner igen och äta riktig mat eftersom service inte var över än. Beställde en stek med sallad. Åt jag den? Nej. Ni som känner mig förstår ju vilken sann katastrof det här är, faktiskt. Jag älskar ju mat, men det är vad det här stället har gjort med mig. Maten är så fruktansvärt ... brittiskt, antar jag. Pommes, gammon, gravy, rinniga såser och ris, yuck. Eller, möjligen kan det ju vara så att Torridons anställda får något annorlunda mat än resten av befolkningen i UK.
Hur det än är så hart jag förlorat min aptit, vilket resulterar i att jag mår illa konstant samtidigt som jag faktiskt är hungrig ibland också. Som sagt, så konstigt för att vara mig.
Idag gick jag förbi ett fönster och var tvungen att backa och ta en titt på mig själv för jag såg så slank ut från sidan att jag trodde att det var någon annan... av alla ställen att gå ner i vikt på trodde jag inte att det var Fish & Chips hemland. Man får vara tacksam för det lilla! även om jag hellre hade slutat må illa hela tiden.
puss!
Oh boy!
Wow, snacka om att allt har gått från mörkaste natt till ljusaste gryning!
Jag ska ta det från början; efter nästan 5 månader i Skottland som servitris (*läs slav), vilket har varit väldigt givande och jag har lärt mig så otroligt mycket och jag är så glad att jag valde att åka hit. Trots detta har det nu blivit lite för mycket, det känns som jag ska fylla 40 om en månad och inte 20, mina fötter kommer aldrig bli detsamma igen, och om jag fått ett pund för varje gång "någon" sa fuck till mig här (*läs managern) så hade jag badat i sterling vid det här laget.
Så jag tog beslutet att lämna in min avskedsansökan och säga att jag kunde jobba så länge som den 25 juli, vilket passade väldigt bra eftersom hela familjen Strandberg/Holm/Svensson nämligen bokat flyg för att hälsa på mig lagom till mig födelsedag den 16e. Tyvärr fick jag beskedet att jag kunde åka hem redan om 2 veckor (detta var för 4 dagar sen) om dom hittat någon att ersätta mig med.
Med fasa ringde jag till mamma och förklarade att visst fick dom gärna komma till Skottland och the Torridon i juli, så kunde jag passa katterna eftersom jag skulle vara hemma vid det laget XD efter att mamma kollat upp lite grejor fick jag ett glatt meddelande på facebook under service att vi alla skulle åka till Edinburgh tillsammans och fira min födelsedag och Antons :D Så nu får jag fantastiskt nog fira min födelsedag i en av Storbritanniens coolaste städer med min familj, jag får komma hem till underbara Sverige som jag saknat så in bomben lagom till fina sommaren OCH jag får även jobba två veckor på Agnetas diabetesläger! :D:D som jag var jätteledsen över att jag skulle missa när jag tackade ja till jobbet i Skottland! :D
Jag ska ta det från början; efter nästan 5 månader i Skottland som servitris (*läs slav), vilket har varit väldigt givande och jag har lärt mig så otroligt mycket och jag är så glad att jag valde att åka hit. Trots detta har det nu blivit lite för mycket, det känns som jag ska fylla 40 om en månad och inte 20, mina fötter kommer aldrig bli detsamma igen, och om jag fått ett pund för varje gång "någon" sa fuck till mig här (*läs managern) så hade jag badat i sterling vid det här laget.
Så jag tog beslutet att lämna in min avskedsansökan och säga att jag kunde jobba så länge som den 25 juli, vilket passade väldigt bra eftersom hela familjen Strandberg/Holm/Svensson nämligen bokat flyg för att hälsa på mig lagom till mig födelsedag den 16e. Tyvärr fick jag beskedet att jag kunde åka hem redan om 2 veckor (detta var för 4 dagar sen) om dom hittat någon att ersätta mig med.
Med fasa ringde jag till mamma och förklarade att visst fick dom gärna komma till Skottland och the Torridon i juli, så kunde jag passa katterna eftersom jag skulle vara hemma vid det laget XD efter att mamma kollat upp lite grejor fick jag ett glatt meddelande på facebook under service att vi alla skulle åka till Edinburgh tillsammans och fira min födelsedag och Antons :D Så nu får jag fantastiskt nog fira min födelsedag i en av Storbritanniens coolaste städer med min familj, jag får komma hem till underbara Sverige som jag saknat så in bomben lagom till fina sommaren OCH jag får även jobba två veckor på Agnetas diabetesläger! :D:D som jag var jätteledsen över att jag skulle missa när jag tackade ja till jobbet i Skottland! :D
Jag vet inte vad jag har för tur egentligen, här ställer jag till det nåt otroligt för allt och alla, och sen löser det sig och blir till och med bättre än innan! xD safe to say, jag är redigt glad och skickar tusen kilo kärlek till alla i hela världen i rena förbifarten men speciellt till mammy som fixade allt!
God afton!
Kära läsare, som ni kanske minns (beroende på om jag nämnt det eller ej) blev Erika smått tvingad att flytta från vårt rum för att göra plats för en annan Ericka (som blev helt galen och åkte hem till koko-land, men det är en annan historia.) som i sin tur fick göra plats för en ny tjej som kommer i slutet på juni. Tack vare detta förlorade jag mins rumskompis och alla hennes alarm vilket i sin tur ledde till att jag försov mig för första gången på 5 månader.
Nu är Erikas ny rumskamrat på semester i Glasgow och vi har PJ-party i hennes rum och det är mysigt! :D
