Strålande, helt enkelt strålande.

Så här var det, Johanna och jag åkte hem samtidigt i fredags och då passade vi på att se en film på tåget, med min kära mackis. Dock såg vi inte allt och skulle egentligen sett resten tillsammans när vi åkte tillbaks imorgon. Men eftersom jag ändrade mina planer och åkte upp idag istället så kunde jag faktiskt inte hålla mig utan såg klart filmen idag. (Förlåt Johanna, men jag var bara tvungen. Du får komma hem till mig och så ser vi slutet ihop, jag kan lätt se det igen! xD)
 
Den här filmen alltså, Almost Time, den var så fantastiskt bra. Vilket man borde kunnat räkna ut eftersom skaparen har gjort Notting Hill, Love Actually, Bridget Jones Dagbok och Fyra Bröllop och en Begravning. Den är en sån film man gråter av glädje till. Man får en bra känsla i magen och livet känns avslappnat positivt, på ett underbart sätt.
 
Den här sortens film får mig att vilja krama världen. Den här sortens film är anledningen till att jag älskar "låg" konst. Jag vill ha glädjetårar, mirakel, rosa moln och hundvalpar. Jag vill även ha hjärtesorg och motgångar, för man vet att det blir bättre. Det behövs, med allt hemskt i världen så lovar jag, det behövs! Och snacka om att denna filmen levererar. Jag är lyrisk.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0