♥

Nu tänker jag säga en förbjuden cyber-grej.

 

Imorse vaknade jag med så mycket mensvärk att jag höll på att storkna. Rullade ur sängen, vacklade till apotekar-lådan och svalde ett sortiment av smärtstillande. Så. Hemskt.

Sånt här får man ju egentligen inte prata om offentligt. En blogg kanske inte klassas som offentligt men det känns ändå lite tabu att skriva om att jag faktiskt är av kvinnligt kön och har mens en gång i månaden. Det är rätt konstigt, naturligare än så här blir det ju inte. Jag har slingat hår, använder tandkräm som ska hjälpa tänderna bli vitare, kletar in mig i brun-utan-sol en gång i veckan, går på en löpband istället för att promenera utomhus, sprayar mig med parfym för att lukta gott, sminkar mig för att huden ska bli jämnare och kletar mascara för att ögonen ska bli större. 

 

Så mycket onaturligt jag pysslar med som är helt okej att prata om i offentliga sammanhang. Men skulle man nämna att man har mensvärk och speciellt framför killar och män, då får man oftast ett förfärat ansiktsuttryck och en kommentar om att det vill dom inte höra. 

Jag minns en gång i Skottland när jag hade extremt ont på jobbet och min killkompis Cameron frågade hur det var med mig. Jag svarade finkänsligt att han inte ville veta. Jodå, det lovade han att han ville. Då sa jag att jag hade förfärlig mensvärk och hade väldigt ont i magen och benen. Då rynkade han på näsan och sa att sånt ville han inte höra. Seriously? Be a man.

 

Ja, nu blev det här ett inlägg om mens. Tänk va farligt, alla mina manliga läsare (som antagligen kan räknas på en hand) får väl ta det helt enkelt. Men ni damer, ni håller väl med? Man har otroligt ont (vissa allafall) och så får man absolut inte yttra sig alls om det. Jag kanske har fel men det är så här jag uppfattar det.

 

Jag skulle vilja infoga en låt av Leona Lewis här för att styrka mitt argument. Fritt fram att känna ironin!