Call me maybe

Idag har jag väntat på att en kille ska höra av sig. Det är för jäkligt. 
 
Så mycket energi och tankar som man slösar på sådana här tillfällen. Tack o lov för fläskfilé och svår indiefilm hos Lisa, annars hade söndagen varit poop. 

Thank you, guy I hardly know but still like for not calling when you said you would. May you burn in hell. Or somehing.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0