Memories, all alone in the moonlight. Eller, ja nästan xD

Jag fick precis paket från Skottland!

Min skinnjacka som jag glömde där i juni har nu hittat hem till mig igen tack vare fantastiska April Chaplin! MIn Aussie vän som jag saknar tok-mycket. Faktum är att jag saknar hela Skottland, mitt liv där var rätt okej egentligen. Dock är jag glad att jag åkte hem när jag gjorde det annars hade jag ju missar jättemycket. typ diabeteslägret, bli kär, förlora min bästa vän, öööh. jag kanske skulle stannat.... xD

Nej, det är väl värt det. Men ibland kan jag känna att jag vill vakna efter min middagslur och gå tillbaka till Innet för kvällsskiftet i min uniform, sömnig och hungrig. Se gå igenom hela servicen med ilfart, bära tallrikar, flörta med gäster för dricks (ja, faktum är att min manager sa att dom andra skulle se hur jag gjorde för tydligen var jag den enda som drog in dricks! :D), skoja med killarna i köket och reta Funky för att han hade en "sexig" dröm om mig en gång och sen berättade det för mig xD, gå till baren för drinkar och lyssna på Ross när han muttrade på glaswegian och bossade rundor oss servitriser; helt enkelt frid och fröjd på The Torridon Inn.

Det var en egen liten värld liksom och ibland kan jag sakna den så himla mycket. Man är ju rolig på det viset och minns bara det fina och inte dom anledningar jag hade för att lämna det och vilken lättnad det var att inte behöva vara där längre.

Men jag saknar människorna. April, Tommy, Ross, Donald, Howay, Funky, Bob, Cameron, Natalia, Lisa, Ryan, Ray, Craig, Niall, Debbie, Bruno, Emma, Marietjie. Det tråkigaste är att jag nog aldrig kommer se dom igen, såvida inte något mirakel sker och vi alla återvänder till Torridon. (Vilket känns väldigt osannolikt.)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0