sad-face

Ikväll fick jag sluta supertidigt eftersom jag är på frukost imorgon och eftersom jag var kvar längst igår. (och för att det var Ross, supervisorn som jobbade ikväll istället för Donald, managern. Han är sjutusan mycket mer rättvis och snällare, färre svordomar också, vilket nästan alltid är ett plus i vardagen xD)

Så jag bytte om jag beslöt mig för att gå ner igen och äta riktig mat eftersom service inte var över än. Beställde en stek med sallad. Åt jag den? Nej. Ni som känner mig förstår ju vilken sann katastrof det här är, faktiskt. Jag älskar ju mat, men det är vad det här stället har gjort med mig. Maten är så fruktansvärt ... brittiskt, antar jag. Pommes, gammon, gravy, rinniga såser och ris, yuck. Eller, möjligen kan det ju vara så att Torridons anställda får något annorlunda mat än resten av befolkningen i UK.

Hur det än är så hart jag förlorat min aptit, vilket resulterar i att jag mår illa konstant samtidigt som jag faktiskt är hungrig ibland också. Som sagt, så konstigt för att vara mig. 

Idag gick jag förbi ett fönster och var tvungen att backa och ta en titt på mig själv för jag såg så slank ut från sidan att jag trodde att det var någon annan... av alla ställen att gå ner i vikt på trodde jag inte att det var Fish & Chips hemland. Man får vara tacksam för det lilla! även om jag hellre hade slutat må illa hela tiden.

puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0