and then there was one.

ni vet hur man ibland inser saker?
det hände mig igår.
en person som jag varit vän med länge och som jag älskar väldigt mycket, hon har glömt mig.
säkert inte avsiktligt men ändå är det så. kanske har hon inte glömt utan vill helt enkelt inte längre men jag vill gärna tro att det inte är av elakhet eller ilska som vi inte träffas längre. kanske är jag koko och inbillar mig men jag tror inte det.
det är klart att man skaffar nya vänner i gymnasiet. det har jag också gjort. jag är bara ledsen att det har gått så långt att allt innan inte längre existerar.
jag förstår att hon är upptagen och jag är verkligen inte arg.
jag tror faktiskt jag sörjer för att vår vänskap inte är vad den brukade vara. och att det inte är ett bråk eller nåt som är överkomligt utan för att det helt enkelt runnit ut i sanden.
det enda jag ser framför mig är ordet "bästis" som bara glider längre och längre bort och har gjort det sen högstadiet tog slut.

det är ledsamt men jag accepeterar det. går hon vidare får även jag göra det.
jag har ju också "nya" vänner. underbara människor som jag är välsignad nog att ha i mitt liv. jag hoppas bara att ni förstår hur mycket jag tycker om er och hur glad ni gör mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0