three in the morning

Det är absolut värst nu.
 
Sent, med alkohol i systemet. Då, när man är som svagast, då kommer det fram igen. Jag är fortarande så rå, insidan känns som om den ska falla sönder vid minsta lilla kontakt. Man kan tro att allt är okej igen, men det är en fantastiskt orkestrerad fasad, så pass fejk att inte ens jag vet att den är där.

Men gud, vad jag saknar dig. Min absolut bästa vän, det blir självklart värre för att klockan är 3 på natten. Men jag saknar dig och förstår fortfarande inte vad som hände och hur det kunde hända. Betydde jag inte något för dig, eller var det helt enkelt ett misstag som gick snett.

Hur det än var, är vi där vi är idag. Och det gör mig otroligt ledsen. Jag antar att vår vänskap inte förtjänar mina tårar, men jag gråter fortfarande. Tårar, tårar, i all oändlighet. Så fruktansvärt tröttsamt och jobbigt. Men, åh, jag saknar dig. Vill ibland ringa, men då minns jag att du finns inte längre. den personen jag saknar; hon är borta. I hennes plats finns något annat, någon som tog tag i mitt hjärta och kramade tills det svartnade. Huruvida det var avsiktligt eller inte är knappt relevant längre, jag blev sårad och så är det. 

So I won't let someone close to hurt me, again.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0