dream on, sister.

Nu har jag drömt samma sak två nätter i rad. Min hjärna bryr sig inte att vi (med vi menar jag regeringen i min kropp, bestående av hjärta, själ och hjärna) har bestämt att vi ska gå vidare i livet och inte bli ledsna för något vi inte kan göra något åt. 
 
Det hjälpte inte alls dock, för nu har jag haft samma underbara dröm två nätter i rad. Och att vakna upp efter det och veta att den kyssen, den kramen och det "Jag älskar dig" aldrig kommer bli sanning gör det lite bittersweet.
Själva drömmen är ju så härlig att man aldrig vill vakna. Men man kan ju inte drömma sig i genom hela livet. I kväll ska jag se en skräckfilm precis innan jag lägger mig så kanske mitt drömmönster ändras.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0