När uppsatsen hemsöker mig

Så här funkar jag:
 
Jag kan vara extremt effektiv och organiserad. Jag är även väldigt duktig på förnekelse och låtsas som det regnar när jag egentligen har en deadline på ett viktigt skolarbete som måste, måste göras.
 
Jag läser en bra bok istället, tränar, diskar eller plockar ögonbrynen. Jag vet vad jag borde göra men ignonerar den enorma elefanten i rummet. 
 
Anledningen till att jag kan vara så försummande är för att jag är så effektiv. Jag vet att när jag väl sätter mig ner och börjar skriva min didaktiks-uppsats så kommer den bli klar inom några timmar. Det gäller bara att nå det stadiet där jag verkligen tar tag i det jag borde göra.
 
Jag är även väldigt bra på att inte göra något jag inte vill och ändå komma undan med det. Förra litteratur-kursen läste jag inte en enda bok. Trots detta var jag nästan löjligt aktiv på seminarierna och fick VG på tentan på första försöket. Jag ville inte läsa böckerna eftersom det inte var den sortens litteratur jag tycker om, men jag ville få högsta betyg på kursen, så då fixade jag det. 
 
There is no highway, only my way. 
 
Det har inget med intelligens eller hjärna att göra, skola har helt enkelt alltid varit rätt enkelt för mig. Däremot skulle jag ju kunna göra en lista på saker som jag aldrig haft som nästan alla andra 20-something tjejer har. Man får ju jobba med det man har liksom. Så om jag kan prestera bra i skolan tar jag tacksamt emot det och försöker att inte vara ledsen för det jag inte har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0