♥

Min telefon blev stulen igår. Jag har anmält det till polisen, spärrat sim-kortet och även bytt lösenord på allt jag hade på den; Facebook, blogg, mail etc.

Jag är så fruktansvärt ledsen att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jag hade den i väskan och någon har öppnat den utan att jag märkt det och tagit den. Jag är både skitarg på den som tog den (jag hoppas att du hamnar i en koma och aldrig vaknar igen. allvarligt talat.) och på mig själv för att jag inte var tillräckligt smart och medveten om mig själv för att förstå att jag inte borde haft telefonen i väskan.

Det suger verkligen. Jag vet ju inte riktigt vad jag ska göra. Jag har inte råd att köpa en ny telefon. Jag har knappt råd att köpa mjölk. Sen måste jag ju fortsätta betala på abbonnemanget, det är också trevligt. 

Det har varit dåligt med att tappa bort saker det senaste halvåret. Plånbok, nycklar och nu min fina iPhone, som jag verkligen älskar. Correction, älskade. Det är någon äcklig person som sitter med den nu. Mina bilder, mina anteckning där jag skrivit låttexter, min musik, mina wordfeudspel med mamma, Susanna och Eva, mitt inspelningar av Viktor och mig. Fy fan. Man blir så himla ledsen.

Jag borde väl vetat bättre än att ha telefonen i väskan. Det är lätt att vara efterklok. Lätt och dyrt. 350 kr i månaden i 12 månader till utan att kunna använda den. Dyrt.

Så ja, skulle det vara något konstigt som dyker upp och verkar vara från mig så kan det vara den idioten som tog den som lyckats komma åt det på något vis.