To be or not to be, mainstream.

Gott folk, får man vara mainstream?

 
Måste man vara "kult"? Och om man inte är det, tycker då andra (nämligen de som är "kult") att man är mainstream. Ergo= inte riktigt so cool som man kunde varit.

Anledningen till att jag undrar är att jag tittade på en lista av Pitchfork där det radades upp "The top 50 albums of 2013" och om sanningen ska fram kände jag igen 3 album.
 
3.
av 50.

 

Min musiksmak är så mainstream det bara går att bli. Jag kan inte heller läsa en svår bok om ens för att rädda mitt liv. Ärligt talat, jag läser en mening i något av Strindberg och rinner av stolen som ett dallrigt spaghettistrå enbart för att undvika litteraturen. Samma sak när folk börjar prata om svår musik, alternativ liksom. Jag får något glasartat i blicken, saliv rinner från min mungipa och den lilla del av min hjärna som inte faller i koma undrar när vi kan prata om Katy Perrys nya singel som jag älskar. 

Ibland önskar jag att jag kunde uppskatta den sortens musik, litteratur och även film. Men det är bara så att jag tycker om det som är glatt och poppigt. Hej hopp High School Musical, ABBA, Rihanna och One Direction. 
 
I'm so mainstream I could literally retice all the lyrics from Jason Derulo's latest album. Without hesitation. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0