Life ain't short but it sure is small.

Hejsan hoppsan!

Det har varit en lång dag i Guldfynds land. Jag jobbade med damerna Karin och Elisabeth, vi kommer bra överrens och sarkasmen låg som ett tungt moln över butiken. Väldigt härligt!

Vet ni vad jag tänkte på igår? Hur underbart det var att få komma hem, till korridoren alltså. Och hur underbart det var att få komma hem till Broby. När jag var hemma hos mamma och Bo-Ewe ville jag inte åka tillbaka till Kalmar. Men så fort jag lagt av mig väskorna och kommit till ro igår kunde jag inte låta bli att tänka: "skönt att vara hemma."
 
Jag tror att jag faktiskt uppnått en sån grad av självständighet att jag gjort ett eget hem. Det känns väldigt fint, eftersom jag själv är ansvarig för att betala mina räkningar (ja, förutomen den från Telia som mamma betalar varje månad. HAHA! tack mamma, love U.), handla och laga min mat, städa och tvätta om jag inte vill bo i en svinstia med smutsiga kläder och långsamt svälta ihjäl.

Nej, jag tror jag kommit ganska långt. *klappar mig själv på axeln*
 
 
Det blir jobb även i morgon. Ska jag nog försöka klämma in lite träning, om inte förkylningen tagit över mig. 
På onsdag ska jag dinera med Lisa och kanske med hennes nya man-friend. Det ska bli spännande att träffa mannen i min kvinnas liv. Hehe. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0