♥

Lika snabbt som det går upp, går det ner igen med en hiskelig fart.

Jag vill inte behöva censurera min blogg, den är ju min och jag skriver här för min egna skull :( det är en så stor del av mig och hur jag hanterar saker att jag tror inte att jag klarar av att sluta. Om man inte vill läsa, eller inte är bekväm med det man läser då är det upp till den individen att sluta läsa. Och då ber jag om ursäkt för att jag är stötande, men jag vill inte sluta skriva för det.


Jag är inte arg, jag är ledsen och det behöver jag göra mig av med och det gör jag genom att skriva. (och gå, avstånd nuförtiden är inget (1 mil, 10 mil = same shit))

Jag är ledsen och jag vill inte va det. Jag försöker att inte va det men man kan inte alltid vara on top. Ibland känns det ensamt och så himla ledsamt att jag inte riktigt förstår hur det fortfarande kan göra ont. Dom brukar ju säga att tiden läker alla sår, snart bygger jag en tidsmaskin så att jag kan skippa den jobbiga mellanbiten och gå direkt på slutklämmen där allt är brava igen.