Come pick me up

Jag har tider och tillfällen för det mesta.

Jag spelar bara The Sims på julen; eftersom jag inte står ut med snö i datorn och inte utanför mitt fönster.

Jag kan lyssna på julmusik när som helst och bara blunda för att se julen framför mig: Bo-Ewe gör senap, Sussi och jag gör pepparkakor i maskinhastighet, mamma gör knäck och mozartkulor, vi dricker glögg och det är kallt ute men det gör inget för ingen ska gå ut. 

Jag brukar gå på vår trädgård på sommaren, barfota och helst med min blommiga långklänning och ibland kan jag nästan känna hur jorden snurrar och sommaren liksom lägger som en tunn filt omkring mig.

Jag tittar bara på Elizabethtown om det är natt. Den filmen gör mig fridfull; liksom lugn i själen. Trots att den inte fick bra kritik har jag för mig, men jag älskar den. Och jag älskar Kirsten Dunst. 

Jag blev ledsen i somras och gick jag ut och promenerade. Jag gick mig själv tillbaka till den jag egentligen är, eller kanske till och med någon bättre. Jag lyssnade på Carry on och Some Nights med FUN. och soundtracket till filmen Spirit. Marscherade i takt med musiken och jag lovar att det ibland kändes som den musiken skrivits för mig. Så som perfekt musik ska vara antar jag. Man ska kunna connecta. En miljon tjejer och jag har stampat beslutsamt till Beyoncés; Best thing I never had. Och vi tror alla att det bara är vi som känner som vi gör och att låten träffas oss mest av alla.

Är det inte märkligt? Och härligt :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0