120821

Jag behöver ett nytt liv, för det här funkar inte längre.


Mitt dygn är felvänt, mina lakan är skrynkliga, filmer och böcker har förlorat sin appeal. Kort och gott, inget är sig likt. 

Fast så blir det väl när man förändrar något. Jag ville inte behöva förändra men nu blev det så. Det fick bli som det blev när det inte blev som det skulle, som mamma skulle ha sagt. 

Så nu sitter jag mest och väntar på att något ska hända. Att jag ska komma in på en skola, få ett jobb, Prince Charming ska knacka på min dörr, tiden ska gå och jag ska helst gå med den och inte förbli på samma ställe för resten av mitt liv. 

Det känns som om jag tar ettt djupt andetag innan jag ska dyka ner i en pool, bara det att poolen är så långt borta att jag måste andas och andas tills jag nästan svimmar av allt syre. Och jag kan inte komma närmre poolen heller, för det är som det är i drömmar, man springer men kommer ingen vart.

Jag har alltid varit så säker på vad jag ska göra att jag faktiskt inte riktigt vet hur jag ska hantera mitt stillastånde.
Det driver mig till vansinne, kort och gott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0