♥

Det känns som om jag sitter i en bubbla, helt opåverkad av livet utanför. vilket är sjukt dumt. för så är det inte.

jag kommer ingenstans med min uppsats och det känns lite jobbigt eftersom den ska lämnas in på tisdag.

jag hatar att känna så här, det är precis som om jag går på högvarv i flera veckor och sen går luften ur mig för en dag. och då kan jag inte göra någoting. faktum är att det är rätt obehagligt. jag har alltid längtat mig igenom livet, typ "gud va jag längtar till sommarlovet", "fan vad jag längtar till Grease repetitionerna börjar", " åh vad jag ser fram emot studenten". det är liksom sånt som får mig att gå upp ur sängen på morgnarna istället för att begrava mig under täcket och aldrig mer komma ut.
på sånna här dagar då funkar inte dom vanliga "jag längtar.." knepen. jag längtar inte till något.

manodepressivitet, here we come..